Den dagen visade sig änglarna redan tidigt på morgonen genom min fars närvaro. På frukostbrickan som landade i mitt knä efter att jag vaknat till liv av min mans hyllningssång till mig på min 52a födelsedag, stod en liten ljuslykta kantad av förgyllda änglar.
Den var en gåva från min pappa för många år sedan. En dag står han i dörröppningen till min dåvarande lägenhet och räcker fram handen och säger Den här är till dig Liselotte, och för dig som inte kände min pappa var det en ovanlig handling och att det var en ljuslykta med änglar på gör situationen än mer märklig i min upplevelse. Jag kände att den gavs till mig med kärlek och blev riktigt glad inombords. Gåvan värmde som en varm brasa en kulen vinter dag. Jag har skickat honom en tanke varje gång jag tittat på ljuslyktan och den här morgonen 11e november 2017 var min fars närvaro påtaglig.
Känslorna svämmar över och tårar trillar när jag rör vid lyktan och jag får budskapet att det är bra att ni kommer att vara tillsammans i kväll.
En känsla i magen – hon måste hem
Han säger att han ska vara med mig och min familj hela kvällen och han lägger till att det är bra at vi alla är samlade. Jag kände hans kärlek strömma genom hela min kropp, också nu i skrivande stund, och jag konstaterar för mig själv att det känns fantastiskt att få förmånen att känna den närvaron från min pappa från andra sidan.
Den här kvällen för en dryg vecka sedan blev något helt annat än vi alla förväntat oss och det visar sig att min pappa är med på plats när olyckan är framme.
Det är en härlig kväll och vi väntar på ett band som ska spela på nattklubben vi är på och jag känner mig lätt stressad redan tidigt över min inre upplevelse av att min syster måste hem tidigt, jag tror då att min känsla har att göra med hennes tidigare operation som håller på att läka och att hon behöver vila, medans hon andra sidan har en toppen kväll på dansgolvet. Min känsla återkommer om och om igen.
Så händer det som inte får hända
Så händer det som min far var här för, jag reser mig upp för att svänga loss till musiken som flödar i högtalarna tillsammans med min syster och nära vän, jag sveper den
alkoholfria drinken och benen bär inte utan jag strupplar till vänster, antar att jag rest mig upp lite för fort och sätter fokus på dansgolvet igen men benen börjar skaka, jag tappar all energi, tarmarna vrider sig , jag tror jag måste spy … jag tar min vän i armen som förstår att något är fel och vi tror båda att jag fått i mig något som kroppen reagerar på . Efter en stund hoppar hela min kropp och ansiktet tappar färg och börjar skifta i grått. En allergi reaktion tänker jag.
Väktare och några andra har samlats runt mig och visar sin omtanke och jag vill bara komma ut. Min son och min vän hjälper mig ner för den långa stentrappan som leder till utgången och vi hinner precis komma ner då vi alla tre ser min syster falla framåt med huvudet före ner för trappan från översta trappsteget. Tiden stannar och allt omfamnas av ett vakum som ska komma att hålla i sig ett bra tag.
Min kropp skakar, Jag ser henne ligga längst ner i trappan, öppna ögon med blod flödande över ansiktet okontaktbar och jag hör min egen röst skrika hennes namn, hon dör! ring efter en ambulans!! Min kropp och mitt sinne är i chock, även alla runt omkring mig är inneslutna i den energin.
Min syster hade behövt åka hem tidigare tänker jag nu, men det var inte meningen att det skulle ske den här kvällen. Jag tänker att det som händer är mitt fel, om jag inte hade blivit dålig hade det här aldrig hänt… samtidigt vet jag innerst inne att hade vi inte varit här nere vid trappan hade inte änglarna kunnat göra sitt jobb. Min syster berättar efteråt att hon alltid vetat att hon någon gång skulle falla i en trappa och nu hände det.
Han visar sig bredvid min son
I den mest kaotiska stunden ser jag min pappa visa sig bredvid min son och jag förstår att han är här och han har varit med mig hela dagen och med oss under hela kvällen.
Många timmar senare efter fallet, timmar på akutmottagningen där jag och min vän aktivt gett healing till min syster
som svullen och omtumlad och chockad börjar ta in vad som hänt och till att hon nu vid liv om än kraftigt blåslagen landat hemma i min säng, blir jag varse om att en man som tidigare blandat våra drinkar agerat jordängel då han hunnit med att sträcka in sin hand och fångat upp min systers huvud precis innan det slår i det sista trappsteget.
Änglar finns, tänker jag och känner tacksamheten flöda genom hela mig.
Jag skickar kärlek till min pappa som var med oss under hela kvällen och som visste vad som skulle komma och som fanns där när vi alla behövde, och jag tackar jordens alla änglar som var med oss den här kvällen och de var många, mannen i baren, min kära vän, mina söner, min man var några av dem.
Den här kvällen blir vi alla påminda om änglarnas närvaro både jordbundna och från andra dimensioner. Deras förmåga att gripa in när vi behöver det som mest gör mig ödmjuk och för evigt tacksam.
All kärlek till dig från mig / Liselotte