Jag vill här berätta historien om min vän humlan och dela med mig av hans klokskap till dig.
Humlan flög fritt omkring i trädgården. Vart han än vände sig fanns nya fina gröna löv och blommande växter i alla dess färger som alla välkomnade honom att slå sig ner. Han njöt av sol värme där han surrande tog sig fram likt en svävande zeppelinare. Kroppen nästan lite för stor och tung. Växterna runt om honom bjöd frikostigt på allt de hade att erbjuda och han trivdes med att vara humla och han slog sig ner på en skör blomstjälk som böjdes så kraftigt av hans tyngd att han snabbt lättade för att ta sig vidare.
Han flög, utan att veta om det, rakt in genom min balkongdörr och hans surrande pockade på min uppmärksamhet. – Var kommer surrandet ifrån? undrade jag. Och där på fönsterbrädan satt han uttröttad vid kanten av fönsterrutan. Han tog sats om och om igen med sikte på ljuset och växterna utanför rutan men av någon konstig anledning tog det stopp och han ramlade ner på en kall stenplatta, ja det var min fönsterbräda i marmor som fångade upp hans lite otympliga och fjuniga kropp.
Nu låg han där omtumlad och vilsen. Jag plockade upp honom i ett glas och släppte ut honom i trädgården igen.
För en stund hade han varit fast bakom en genomskinlig vägg, som han inte förstod sig på, där han inte hade tillgång till trädgårdens prunkande växtlighet och vinden och solens värme, trots att han kunde se den. Plötsligt var han nu fri igen och han njöt. – ”Hmm, det var en konstig och ny upplevelse” tänkte han och flög långt bort och landade mjukt bland buskarna på andra sidan trädgården.
Andra insekter samlades nu runt om honom för att höra om hans äventyr och han delade frikostigt med sig av sina upplevelser. De andra lyssnade ivrigt. De hade hört talas om många som flugit in genom dörren och aldrig återvänt igen, nu var humlan en hjälte, någon att se upp till och som hade viktig information att dela med sig av.
Efter en stund bröt humlan upp från samlingen av insekter, tackade för att de delat en stund med honom och så uppmärksamt lyssnat, och så flög han vidare för att möta nya äventyr och många skulle de bli på hans väg. Varje gång samlades vännerna för att dela hans upplevelse i skydd av buskarna längst bort i trädgården.
Många gånger efter detta har han kallat på min uppmärksamhet med sitt dova surrande och jag har hjälpt honom ut genom balkongdörren så att han hittar hem igen och varje gång kan jag känna känslan av lättnad, glädje och frihet.
– Välkommen tillbaka och tack för att du valt att bo i min trädgård, viskar jag till honom när han flyger iväg.
Humlan har blivit en kär vän som tittar in till mig och hälsar på lite nu och då. Ibland hittar han ut själv och ibland får jag hjälpa honom på traven, så att han kan återförenas med sina vänner i trädgården och göra nya upptäcktsfärder.
En trädgård har inga begränsningar i en humlas sätt att se, så nästa gång kanske han hälsar på hos dig och det blir du som får hjälpa honom ut till ett liv med möjligheter och äventyr.
– Så sant, sa humlan, som noga lyssnat på min berättelse. Och kom ihåg att du kan göra ditt liv till ett äventyr både i smått och stort. Njut av allt det fina och lär av dina utmaningar. Sen delar du med dig av dina erfarenheter så att vi alla kan växa tillsammans, sa humlan och vips var han borta för den här gången.
//Liselotte