Vi var unga tjejer i tidiga tonåren och våra kroppar hade börjat få former. En del var mer utvecklade än andra och vi var alla lite blyga när vi stod där halv nakna i omklädningsrummet på simhallen efter idrottslektionen.
Jag hade vid den tiden inte börjat fundera så mycket på mina kvinnliga former, vad som var normalt, rätt eller fel. Vad jag minns var jag en av de som inte hade så mycket former utan mer var lång och gänglig.
En av tjejerna i klassen var mer utvecklad och hon var mycket fokuserad på och medveten om sin kropp som hade mer kurvor än oss andra. Jag tror att det var något hon var lite stolt över.
Hon gjorde mig uppmärksam på det negativa med att ha gropar i benen celluliter kallade hon det. Ett ord och fenomen som inte funnits i mitt medvetande innan den här dagen.
Att bli sedd, omtyckt och populär
Jag precis som alla andra av klassens tjejer ville så klart se bra ut och vi var mycket måna om hår, makeup och att ha rätt kläder med rätt märke. Alla ville vi vara bra och bli sedda, omtyckta och vara populära både bland tjejer och killar, även om vi inte uttryckte det rent ut.
Rädsla att inte vara bra nog
Rädslan för att vara fel på något sätt och att inte vara bra nog innebar att vi var otroligt känsliga för kritik och kanske hörde jag till de som var lite extra känsliga, efter att jag i några år tidigare i 10 och 11 års ålder varit utsatt för mobbing. Vi var i jämförelse hela tiden.
Jag står där i bara trosor när min klasskamrat som börjat studera sina ben skräckslagen utbrister – jag har fått celluliter! och det har du med och så pekar hon på mina ben.
Jag rodnar och ser efter. Vad menar hon? hur ser det ut? och jag förstår av hennes tonfall att det inte är något positivt. – Det har jag inte alls utbrister jag som i försvar – det ser jag väl att du har, säger hon lite överlägset och pekar på en ojämnhet (som inte syns med blotta ögat) på ett av mina ben.
Den finns nog där även om jag inte ser den tänker jag, som om jag blivit avslöjad. Jag rodnar, känner mig arg, upplever en känsla av skam. och en viss oro infinner sig i magen. Känslan av att det är något fult och fel med min kropp har nu börjat ta plats i mitt inre och jag skyndar mig gömma mig bakom handduken och skyler kroppen och hoppar snabbt i mina kläder så att inte fler ska se och upptäcka att det är så.
Den här situationen blev början på en kroppsfixering hos mig, som skulle ta sig en obehaglig vändning i mitt liv. Jag började välja bort att äta, tog ”en” köttbulle, ”en liten” potatisbit om mamma propsade på det. Äta så lite som möjligt var målet för att garantera att jag skulle vara okej i kroppen, se bra ut, vara omtyckt och älskad.
En inre röst som spökar
Jag började känna på magen varje dag för att förvissa mig om att jag inte gick upp i vikt, att den var platt och inte tog plats. När jag sen blev med pojkvän någon tid senare blev det ännu viktigare att se bra ut. Jag åt men kunde sen gå på toaletten och stoppa fingrarna i halsen så att jag skulle fortsätta gå ner i vikt och bli perfekt i kroppen. Här var det jag som tog kontrollen och det kändes bra.
Som tur var varade mitt späkande ätbeteende inte längre än drygt ett år, jag vägde då 50 kg – 55kg och var 178 cm lång, ändå var jag rädd att gå upp i vikt.
Mitt fokus på min mage, som jag alltid sett som för stor, har hållit i sig i stort sätt hela mitt liv. Jag har i omgångar dömt ut mig själv och i perioder mått riktigt dåligt för hur jag ser ut. Det har inte spelat någon roll att andra ser mig som smal, vacker … det är en inre röst som styrt min upplevelse. Jag har varit en hård domare med en skruvad självbild.
Att se Olikhet som något vackert
Den viktigaste relationen är relationen till dig själv och den du är. Jag kan inte nog uttrycka det stora värdet av att vi tillsammans lyfter olikhet till något naturligt och vackert, att vi släpper skapade normer som att vara trådsmal är mer vackert än att vara kraftig, gröna ögon är finare än bruna, ja alla normer om utseende svart och vit, lång och kort osv. alla är vi unika och det är bra. Skönheten ryms i var och en av oss och den börjar på insidan och strålar genom varje del av dig.
För mig var det viktigt att bli älskad bli sedd och att kunna känna att jag var okej precis som jag var och just för att jag var jag, en önskan och ett behov jag ser hos varje människa jag möter på min väg.
I dag har jag en bra relation till mig själv och jag vet att må bra och att vara tillfreds handlar om att älska sig själv och att ta hand om det jag fått som gåva och det är livet. Mitt mål är att göra det bästa av det som bara jag kan i och med min skapande kraft och genom att följa mitt högre syfte.
Min kropp är min boning
Min fysiska kropp är min boning och det är viktigt att jag tar hand om den på bästa möjliga sätt för att kunna leva mitt liv fullt ut och bejaka min inre kraftfullhet och de gåvor som kommer med mitt liv här på jorden.
Du precis som jag har nytta av att se bortom jämförelser och normer som vi människor skapar. Det viktiga är att du lever och verkar utifrån kärlek och att du värnar om dig själv och dina medmänniskor.
Tänk vilken gåva alla delar på din kropp är. Din kropp är i sig som ett gigantiskt universum. Varje del av dig samspelar och är beroende av varandra så att kroppens alla delar ska fungerar maximalt. Jag ser dig, mig och varje människa som ett underverk i sig. Att du finns, att du kan tänka, att du kan röra dig, att din kropp kan ta dig framåt och att du kan skapa är den finaste gåva man kan få.
Nya perspektiv är grunden till hälsosamma val och vanor
Det pratas mycket om kost, träning, återhämtning och många gånger ligger värdet av det på ett samhällsekonomiskt plan då ohälsa belastar landets och världens ekonomi och skuld läggs medvetet och omedvetet på de som är långtidssjuka, tjocka eller de som är utmattade pga stress osv. Varför satsar vi inte mer på förebyggande insatser, på friskvård som kan stödja människors välbefinnande och hälsa på ett bredare plan undrar jag?
Om du släpper det ekonomiska fokuset och tanken på att ”undvika” bli sjuk och i stället fokuserar på att hylla dig själv och börjar lyssna inåt till dina inneboende behov.
– Vad behöver du för att må bra, för att känna glädje och för att din kropp ska vara energifylld och kunna hela sig själv, så att du får kvalité i ditt liv?
Garanterat kommer du och jag komma fram till att behovet varierar för var och en av oss och det är ju så att vi är olika, så det ter sig självklart att det du och jag behöver kan vara olika.
Det vi alla vet är att kroppen behöver bränsle för att fungera och att kvalitén på bränslet och att vi rör på oss har betydelse för välbefinnandet och det är viktigt för att kroppen och sinnet ska fungera maximalt och hålla ihop ett långt liv. Med det i åtanke kan vi sen känna inåt och hämta stöd från personer och sammanhang som vi ser kan stödja oss i att förverkliga oss själva, ja varje del av oss.
Hylla dig själv varje dag
Hur är det då möjligt att vi människor, inte alla men allt för många av oss, dömer ut delar av eller ser ner på oss själva till den grad att vi hämmar alla dessa funktioner vi fått till skänks bara genom att födas.
I stället borde vi alla hylla oss själv varje dag och visa tacksamhet för att vi får möjlighet att finnas till här på jorden. En fantastisk kropp som tar mig genom livet. Som bär mig och tar mig ut på äventyr som annars inte skulle vara möjliga.
Det är inte alltid så lätt att se det övergripande perspektivet i tidiga tonåren inte heller som vuxna. det krävs ett ställningstagande inom dig och mig. Att det som betyder något är att vi mår bra, tar hand om oss och varandra så att vi kan växa och utvecklas till att få vara den fantastiska person och människa vi är ämnade att vara, med tillgång till vår medfödda inneboende kraft och kärlek till livet.
All Kärlek till dig
// Liselotte
” I mina ögon är du vacker, begåvad och du är en viktig del av helheten i alla sammanhang och alla relationer. Du är aldrig ensam och har alltid din bästa vän inom räckhåll då det är han eller hon du möter när du ser dig själv i spegeln. Vänskap bygger man över tid och den finaste av vänner finns där för dig i alla lägen, så ta tillvara varje dag och se till att ta hand om den unika relation du har med din bästa vän, dig själv”