Barn och medialitet
Alla människor har mediala förmågor på ett eller annat sätt även om inte alla kan se och tala med andevärlden.
Som barn är vi alla mediala, med olika förmågor och det är en naturlig del av dig och mig som människa. Alla kan inte prata med andevärlden eller se andar men det mediala rymmer så mycket mer och är värt att utforskas.
Grunden till att vara i kontakt med vår medialitet är att vara i ett varande. Vilket är naturligt för ett barn. Många vittnar om att de haft låtsaskompisar som kommit på besök i hemmet när de var små. Eller att de sett sådant som de vuxna inte varit öppna för att ta in eller uppleva. Då har deras upplevelser blivit bortsorterade som fantasier.
Människan har som barn behov av att anpassa sig. Och när vi gör det får vi bekräftelser som talar om att vi duger och att vi är älskade. När vi berättar om sådant som inte mamma och pappa kan se eller uppleva blir vi ifrågasatta – varför hittar du på? Att bli i fråga satt som barn kan ge upplevelsen av att vara fel eller dum och då upprepar jag inte det jag berättat igen.
Detta är en orsak till att den mediala sidan stängs ner. Vi lär oss att inte lita till det vi upplever, ser och att det bara är en fantasi. Det är inte på riktigt.
En överlevnadsinstinkt
Att anpassa oss för att tillhöra är en överlevnadsinstinkt och vi släpper tron på det vi känner ser och upplever på annat sätt, ja på våra sinnen helt enkelt. Och när vi gör det, kommer kontakten med andevärlden att avta och vår medialitet stängs ner.
För vissa innebär det att de inte kan eller vågar prata om sina förnimmelser, upplevelser och känslor. De är rädda att betraktas som konstiga. Och när de medialt och intuitivt tar in och får hantera känslor som tillhör andra människor och information som kommer till dem i olika situationer kan de tro att det är deras eget. Med tiden kan de börja må dåligt av det.
Fantasi eller verklighet?
Resultatet blir att vissa väljer att gå en annan väg än de är ämnade för genom livet. De väljer att i högre utsträckning luta sig mot vad föräldrar och andra betydelsefulla personer i deras liv tycker är rätt. Förmågan att känna in sin egen väg och vad som är rätt för just mig blir diffus. Då är det lätt att bli beroende av vad andra tycker och det blir viktigt att få bekräftelse för att våga ta beslut. Och vi litar då mer till vilka val någon annan skulle föredra i olika situationer.
Att lämna i från sig sin kraft
Att lämna ifrån sig kraften till andra människor kan få stora konsekvenser med depressioner, stress och en tomhet i livet. När jag sedan som vuxen börjar se mig själv igen, börjar förstå min anpassning och bejakar mina förmågor börjar en, för många, lång resa tillbaka till sig själv. Till att acceptera hela sig själv som människa. Ofta sker detta i vuxen ålder och många klienter jag möter upplever en befrielse i att bli sedda och bekräftade och att de nu vågar länka sig med sitt sanna jag. De får möjligheten att lära känna sig själva på nytt, bejaka sinna sinnen och se sina förmågor som något natutrligt. Det är som att komma hem.
När det går så långt att vi ignorerar våra upplevelser och själva väljer att se dessa som en fantasi är det sorgligt. Vår mediala förmåga, som är så naturlig, hjälper oss att ta del av en större verklighet och den är ett bra stöd till att känna in situationer, förstå och lära känna oss själva och vår omvärld i ett större perspektiv.
När vi bortförklarar våra upplevelser tappar vi även bort vår intuitiva förmåga. Det vill säga att känna in en person eller en situation. Det kan vara avgörande för de resultat vi vill ha i våra relationer och i olika situationer inom livets olika områden.
Intuitionen hjälper oss att göra val som stöder oss att leva i linje med oss själva. När vi tappar den har vi tappat tilliten till oss själva och våra förmågor.
Det kan få konsekvenser i en människas liv på ett djupare plan när vi stänger ner delar av våra sinnen och förmågor. För självkänslan, självförtroendet och självbilden. Jag upplever det om och om i gen i möten med mina klienter.
Istället för att ifrågasätta, borde vi som vuxna ta barnen mer på allvar och vara nyfikna på det de förmedlar. Hjälpa dem att förstå, att möta det som sker och sig själva.
För den tio åriga flickan Emma , som jag skev om i mitt tidigare inlägg “tio år – medial och högkänslig“ är hon mycket medial, har en ren kanal och har en hög känslighet för energier. Vilket ställde till det för henne och tack och lov har hon förstående föräldrar, så att hon har vågat berätta vad hon upplevt och fått upplevelsen av att vara sedd i det.
Efter mitt besök hos Emmas familj är nu min förhoppning att hennes föräldrar kan stödja Emma och med förståelse bidra till att hon får en stärkt självkänsla och ser sina förmågor som en tillgång i stället för något konstigt och onaturligt.
Det kommer att stödja henne genom livet till att vara stärk i sig, våga vara sig själv, våga möta sig själv och andra och att prata om det. Och när hon, som vuxen, är redo och om hon vill kan hennes mediala gåva även gagna många fler i framtiden.
Har du barn som är högkänsliga och tar in energier är min förhoppning att du lyssnar och nyfiket utforskar vad det rör sig om, så att ditt barn kan må bra och bejaka sina förmågor och lära sig hantera och förhålla sig till dessa på ett bra sätt. Det ger kraft till livet.
All Kärlek till dig
/Liselotte